Ulrica o malamuterna

Ulrica o malamuterna

Hundträningsdagbok

Lite noteringar kring de körningar med hundarna som jag gör.

Varför räcker det inte med en?

HundträningPosted by ulrica Fri, November 27, 2009 17:29:19

Den frågan har jag fått många gånger nu. Eller "varför måste du ha så många"? Hundar alltså. Inte nåt annat ... smiley

Ja, det är ju lite svårt att köra spann med EN hund. Det är svårt att köra spann även med två. Med tre blir det ojämnt. Med fyra, ja då börjar det likna något. Men när man väl nått så långt, ja - då inser man att det skulle nog behövas en till för att kunna ha den packning man vill ha på långtur + att jag som inte är nån liten sticka till tjej, nog vill kunna få ÅKA ibland oxo... Så ett sexspann är nog optimalt.

Sen är det ju det där. Ska man ha ett bra spann, så lär det ju fyllas på. Min gamle Cd går jag ju inte och avlivar bara för att han inte orkar gå med på långtur längre?? Och en valp behöver jag, för när den är två och tävlingsbar, så är luna 7 och då är det bara 2 år så är hon pensionär i tävlings/meriteringssammanhang. Och sådär rinner det på.

Men. Oförståelsen för vad vi "polarhundstokiga" håller på med. Är det fler som fått frågan? Hur känner ni? Jag inser ju att det är total oförståelse över vad jag håller på med, vad jag BRINNER för, vad jag verkligen VILL. Kampen att komma dit har pågått ett tag, och inte 17 lägger jag av nu?? Med en sådan stor insats av känslor, arbete, slit, ekonomi och val av livsstil. Det man kanske offrat på vägen för att komma vidare. Inte lägger jag av nu! Det handlar inte om prestige, det handlar bara om att detta är mitt val av hur jag vill leva.

När jag står där bakom mina hundar och far fram i regn, rusk och grus. Inte är det det jag tänker på. Jag ser framför mig vidderna på fjället, de soliga vinterdagarna, vare sig det är i januari eller april. Umgänget med hundarna, lyckan tillsammans. Det må vara romantiserat, men det är min dröm. Kan inte jag få sträva efter att leva min Dröm? Detta är min lycka, och vill någon vara med och dela den så varsågod! Det är alltid roligt att kunna dela upplevelsen med andra - därför det är så kul att fara iväg på turer tillsammans med andra Polarhundsjuka smiley Och en del turer är planerade framöver, det ska bli jätteskoj!! Dela glädje o upplevelserna med andra gör ju det hela så mycket roligare!

Vill du inte dela drömmen, så låt bli. Gör det Du drömmer om! Men detta är vad jag vill, och att ständigt bli ifrågasatt varför man har så många, eller om man inte ska "göra sig av med några" - är ett bevis på total oförståelse. Arbetet och slitet med och tillsammans med hundarna, det gör att man känner att man lever. Här och nu. Drömmarna och planeringen, träningen, allt det där ... Visst, en vardag finns det alltid med hus, fix osv.

Men det som pyr, som ligger där och pyr inuti. Längtan till när man drar upp ankaret, säger ett kort "jah!" och hundarna plötsligt blir tysta och rusar framåt.. Gnistrande snö, medars ljud mot snön, vinden i ansiktet... Ja, allt det där. När snön lägger sig har jag den där Drömmen precis utanför hundgårdarna. Jag bor bara underbart, och varför skulle jag då plötsligt göra mig av med dem som jag flyttat hit för att leva ett riktigt Liv med?

Fulufjället 2007. Zipp med på sin första fjälltur, med säkerhetsbälte i form av en liten sele fäst i släden. 10 veckor var han då har jag för mej. Famous endast runt 7-8 mån där, och Nanoq i led, Luna "wheel" om man nu kan säga så med bara tre framför. Linda O framför med sina 2 vovvar Izak o Novak. Vi var båda för tungt packade slädar i förhållande till hundar, det var slitigt, men uj vilken känsla där på det kala fjället! Just då sol, tystnad och vi hade tagit oss dit för egen maskin, vi och hundarna.

  • Comments(7)//hundkorning.polarhund.se/#post77